Det blev att jag sydde ett par till byxor av samma mönster som jag gjorde mina jeans av. Den här gången i en mjuk och trevlig bomullstwill med lite flossad yta. Otroligt mjukt och väldigt sköna. Byxor är inte så pjåkigt faktiskt, inte när de kan vara så här bekväma iallafall. Den där Katherine Hepburn visste ändå ett och annat, 40-talets stora byx-guru som hon ändå var.
Tröjan är givetvis stickad i Färgkraft’s garn (det entrådiga i finull) och heter Tea for two. En riktigt trevlig modell som jag nog får sticka en egen till mig själv vad det lider. Den här är bara till låns från våra provmodeller då jag råkade få med den hem efter mässan. 
Jag har verkligen fastnat för det där med lite mer nedtonade jordfärger. Beige, brunt, senap, ockra, grönt och sandfärgat kan emellanåt bli ett skönt avbrott från allt det färgstarka som varit det jag alltid dragits till förr.
Ett par vida 40-tals byxor kräver ju nästan att man drar på sig ett par loafers också. Skönt, lätt och ledigt var det ju som gällde. Då går det ju inte med skor man knyter. 
Jag fotar i köket och så kommer Stella och vill dricka lite vatten från sin plats i hörnet. Så jag pausar i posandet och tar en liten gose-stund med lilla hjärtegrynet. Hon är så rar gamla Stella, finaste fina och matchar färgskalan för dagen gör hon ju utmärkt.
/I’ve got a new love for pants. She really knew a thing or two about comfortable and yet stylish clothes that Katherine Hepburn, the pants-guru of the 40s. It’s the same pattern as the jeans I made but this time in a soft cotton twill. I really have been keen on more earthy colors lately and these pants didn’t make an exception. Beige, sand, khaki, green and mustard are nice to fall back on after strong colors as red and blue thats been my favorites for years. While taking photos in the kitchen Stella turned up wanting to drink from her waterbowl in the corner. So I stop to cuddle some with her, the old sweetheart and of course she matches the colors of the outfit as well./
